En jobbig dag i mitt liv.
men nu har jag fått ur mig det & det, till dig & dig.

men saknaden försvinner aldrig.
tomrummet som blev när du lämnade oss.
och det är kvar, att jag ínte insåg hur mycket jag älskade dig förräns du var grå som aska.
tanken att förstå det  nu när du är borta, gör att jag inte vill göra om det felet igen.
det är för jobbigt att se dig att höra dig.
men ändå får jag känslan av att jag måste få ett farväl,
varje gång jag lämnat dig vet jag inte om jag någonsin kommer att få se dig igen.
tanken krossar mitt hjärta, även om jag knappt ser dig längre, om du knappt kommer ihåg mig.
jag kommer sakna dig lika mycket ändå, för det jag hade. men tog ändå inte vara på det.
vad är felet på mig? jag har gått igenom det en gång och vill inte göra det igen.
då känns det alltid lättare att bryta allt och det ska bli lättare med ett farväl.
men det äter upp en innifrån tillslut, att inte få spendera de sista timmarna som man väl vet att man kunnat gjort.
det är skulden man får, och den är inte rolig att bära på. 
det är bara att fråga mig.