Sitter hemma nu,
eller jag har gjort det ett rätt bra tag.
jag har kommit på en sak,
ensamhet är hat för olika orsaker.
men ibland så är det nog det skönaste som finns.

och hela min lördag är oplanerad.
just därför sitter jag uppe nu och väntarväntar på något intressant, något nytt, något oförklarligt, något förutsett?
men jag hör ingenting, knäpp tyst förutom musiken som aldrig sviker.

visst livet är hårt,
vi måste kämpa.
det är alldeles för kort för att slänga bort.
som att rosen vissnar utan anledning,
tappar den blad för blad & sedan inte orkar stå & faller ihop.